Åkte taxi till Hammersmith från Queen’s Park på morgonen vid kvart över åttatiden, tog sisådär en kvart/tjugo minuter, och mötte upp Alice och hennes mamma vid Picadillylinjen runt nio, hon blev lite sen. Sedan gick vi bort mot Apollon och fattade inte riktigt kösystemet så vi ställde oss någonstans vilket senare visade sig vara på fel plats, så då fick vi gå och ställa oss sist i den rätta kön.  Då var väl klockan kanske halv tio eller nåt sånt, sen stod vi där tills de började sortera allt folk i early entrykö och vanlig kö, och när vi hamnade rätt satt vi i princip på samma ställe från elva(?) till sextiden. Vi gick iväg två gånger för att dra till Donken och Starbucks samt gå på toa, men det var i princip de enda gångerna.

Insläpp för oss med early entry var halv sju, och klockan sju för alla andra. Blev inte alls sån kaos som jag trodde det skulle bli, men å andra sidan så är inte galaxy defenders som alla andra fans så det var rätt lugnt, haha. Så fort biljetterna hade blivit skannade sa jag åt Alice att springa och ta plats för de var tvungna att kolla igenom min ryggsäck om jag hade med mig för filten osv som jag hade med till oss så vi inte skulle frysa. Dessutom var jag förkyld och extremt torr i halsen, i alla fall på morgonen. Kunde knappt svälja. Men tog en Lemsip innan jag åkte och sen mådde jag bra hela dagen.

När hon var klar att kolla igenom den sprang jag snabbt som fan ut till scenen för att hitta Alice. Hade tidigare bestämt att vi skulle satsa på Dougies sida så dit sprang jag först, och hon såg mig så när hon ropade sprang jag dit. Sen stod vi där på andra/tredje raden från halv sju till kvart i nio då McFly kom ut. Förbanden var Ivyrise och Dive Bella Dive, båda var awesome. Ni borde kolla in DBDs låt ”Spend The Night” – den är grym!

Anyway, McFly kom på vid kvart i nio och h e r r e j ä v l a r vad vi skrek. Har nog aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Jag står där och ser mina underbara killar live. Med mina egna ögon. Kändes helt underbart. Allt var så jävla magiskt att jag vill gråta bara genom att tänka på det. Har nog aldrig skrikit, sjungit, hoppat, gråtit och skrattat så mycket i hela mitt liv tidigare. Det var helt klart den bästa dagen i mitt liv. De 9 timmarna vi köade var helt klart värda det.

Idag är det 17 dagar sen och jag skulle göra vad som helst för att få uppleva det igen. Det var helt klart deras bästa turné hittills och jag är så jävla glad att jag fick vara där och uppleva den.

För att ha varit andra gången vi ses så var det inte jättestelt mellan mig och Alice, och det kändes skönt. Hela dagen var underbar, det var skönt att ha ett sällskap som man trivdes med, hehe :D

Tänker inte säga mer än att alla låtar de körde på turnén är helt underbara live – alla deras låtar är det. Men att höra Nowhere Left To Run, Sorry’s Not Good Enough, No Worries (fattar ni hur jävla tårögd jag blev?! Så. Jävla. Underbar.), Transylvania och de nya låtarna live är en helt fantastisk känsla. McFly är fanimej bättre live, och det är det inte många som är. Så står fast vid mitt påstående om att McFly är det bästa bandet i världen, för det är de tamigfan. Tack älskade McFly och Alice för den bästa dagen i mitt liv. Jag kommer minnas den föralltid.